Det blir inte alltid som man tänkt sig. När jag hade sprungit i 10 minuter kände jag att det smärtade under foten, känslan av att få en riktigt stor sticka. Jag sprang lite till men det slutade inte göra ont, så jag kliver av och ser världens blåsa i fotvalvet. Mysigt! Grundteorin är att den måste ha skapats när jag sprang en mil i söndags, med bomulls strumpor - hej rookie! (katastrofalt korkat av mig verkligen).
Så vet ni? Jag klev av bandet men lät mig inte riktigt besegras utan gjorde vad jag kunde just för stunden. Det blev roddmaskin och några sorgliga kettlebell övningar. Inte alls vad jag egentligen ville eller hade planerat men inte dåligt heller. Träning är träning oavsett vad.
Nu ska jag lyssna på Jillian Michaels podcast, måla naglarna fint rosa och äta en ostkaka jag precis gjorde (comfort food), får se om den blev så bra som jag hoppas på! Om det är det kommer recept senare. Nu - mys!
Ostkaka |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar